Hitta på sidan: Druvor   Viner   Starkviner   Klimat & jordmån   Lagar   Historia

Skattkammare av druvor

Portugal är mycket mer än de friska vita vinho verde och alvarinho, eller sträva röda i traditionell stram stil. I portvinsdalen Douro gör man numera  rött och vitt i smakrik och kraftig stil. Tejo, Beiras och Dão är andra områden där vinerna får allt mer internationell uppmärksamhet. Landet har dessutom flera druvsorter som inte många känner till.

Liksom Spanien odlar Portugal en mängd olika sorters vindruvor. IVV, det nationella vininstitutet, räknar upp nära 350 på sin hemsida – merparten av lokal betydelse. Tidigare odlades druvsorterna om vartannat i vingårdarna, men sedan inträdet i EU har ekonomiskt stöd möjliggjort omplantering, med särskiljning av druvsorterna. Fortfarande är dock blandningar mycket vanligare än druvrena viner.

Bland de mest utbredda blå druvorna märks tinta roriz eller aragonez, vilka är andra namn för tempranillo, touriga franca, touriga nacional, baga, trincadeira, jaen och castelão (också känd som periquita). De gröna druvorna alvarinho, arinto och loureiro utmärker sig, och trajadura och encruzado uppvisar stor potential.

Som på många andra håll har även internationella druvsorter som cabernet sauvignon och chardonnay gjort intåg i landets vingårdar, och i söder har syrah tagit mycket terräng. Viner av dessa druvor är vanligtvis inte godkända inom DOP-ramarna utan säljs i stället under beteckningen Vinho Regional.

Viner

Vinho Verde i norra Portugal 

I regionen Minho längst upp i norr, ligger DOP Vinho Verde. Atlanten har stor påverkan och Vinho Verde präglas av grönska, fuktighet, svala temperaturer och stora regnmängder. 16 000 hektar är planterat med vinstockar och jordmånen domineras av granit. Vinho Verde betyder "grönt vin" och syftar på vinernas ungdomliga karaktär. De buteljeras ofta med en tillsats av kolsyra som ger en lätt spritsighet och är avsedda att drickas unga. Ungefär 80 procent av produktionen utgörs av vitt vin, resten av rött och lite rosé.

De gröna druvorna loureiro, alvarinho (albarino) och pederna (arinto) ger friska vita viner. Merparten är torra, även om de som exporteras ofta sötas upp en aning. De röda vinerna, på druvor som vinhão och espadeiro, är lätta till medelfylliga, mycket friska och ses ganska sällan utanför landets gränser.

Monção, ett av Vinho Verdes deldistrikt, skiljer sig från de andra områdena genom att dels använda druvan alvarinho i sin DOP, och dels låta vinerna komma upp i så mycket som 13 volymprocent alkohol till skillnad från den i övrigt högsta tillåtna alkoholhalten om 11,5 procent.

I det lite varmare och torrare deldistriktet Balão trivs den sent mognande druvan avesso, som har ganska låg fruktsyra och ger relativt fylliga vita viner.

Sedan 1999 omfattar Vinho Verde DOP även mousserande viner. Dessa framställs genom traditionell metod och skall mogna minst nio månader på flaska före försäljning.

Porto

När floden Duero flyter över gränsen från Spanien byter den namn till Douro och ger då namn åt DOP Douro i flodens övre dalgång. Detta är även det område där portvin framställs, men starkvinsproduktionen sker under separata DOP Porto. Det var inte förrän under 1980-talet som bordsviner började produceras i större skala här, främst röda, men även smakrikt vitt med aromatisk touch förekommer. Rödvinerna produceras av samma druvsorter som portvin och är relativt fylliga, sträva, smakrika och lagringståliga. Speciellt de röda bordsvinerna har rönt stor uppmärksamhet och kan vissa årgångar produceras i större kvantitet än starkvinerna.

Norr om Douro, i Portugals nordöstra hörn, ligger DOP Trás-os-Montes. Jordmånen är densamma som i Douro; skiffer med inslag av granit. Här görs både rött och vitt vin.

Dão

Söder om floden Douro, i ett varmt, skyddat medelhavsklimat med ganska mycket nederbörd, producerar DOP Dão huvudsakligen röda viner av touriga nacional, tinta roriz, alfrocheiro preto och jaen på karga granitjordar. Vinerna, som tidigare var kända som sträva och uttorkade, görs nu i en modernare och fruktigare stil. En liten del torra vita viner av encruzado, malvasia fina och bical framställs också.

Dão var fullt av kooperativ från mitten av 1950-talet. De dröjde sig kvar ända till 1989, då de fasades ut eftersom de inte var kompatibla med Portugals EU-medlemskap. Kvalitén på vinerna höjdes snart därefter.

Förutom Dão som dominerar finns även regionen Lafões som kan ses som en övergångsregion mellan Vinho Verde och Dão. Här framställs vita viner som påminner om Vinho Verde.

Bairrada

Närmaste grannen i väster, DOP Bairrada, är känd för sina sträva rödviner, som till stor del framställs av den tanninrika druvan baga. Fler och fler producenter tillverkar numera vitt vin, speciellt av druvorna maria gomes, bical, arinto och cercial. Här tillverkas även mycket mousserande vin enligt traditionell metod, främst av pinot noir och chardonnay.

Bairrada är ett flackt område som utgörs av en kuststräcka med maritimt klimat med stark påverkan av Atlanten. Det är mycket nederbörd och genomsnittligt milda temperaturer. Jordmånen utgörs dels av lera och kalksten. Sedan 2011 har den vittomfattande regionen Beiras styckats upp i fyra olika Vinho Regional:

• Terras do Dão
• Beira Atlantico
• Terras de Cister
• Terras da Beira.

Tejo

I mellersta Portugal ligger DOP Tejo längs floden Tejo. Området, som tidigare kallades Ribatejo, är ett av Portugals till ytan största och vinerna visar också upp en mängd olika stilar. Från slätterna nära floden är vinerna lätta, fruktiga och avsedda att konsumeras unga, medan de från kullarna i norr eller sandjordarna i söder blir smakrikare och fylligare.

För röda viner används castelão och trincadeira tillsammans med touriga nacional och internationella druvsorter som syrah och cabernet sauvignon. För vita odlas den aromatiska fernão pires, arinto, alvarinho och verdelho. Från internationellt håll kommer även sauvignon blanc, chardonnay, och viognier.

Norr om Lissabon

Norr om Lissabon finns nio DOP-områden inom regionen Lisboa, tidigare Estremadura, som sträcker sig längs Atlantkusten. I DOP Bucelas görs torrt vitt vin av den gröna druvan arinto. Vid kusten väster om huvudstaden producerar DOP Colares strama, långlivade rödviner av ramisco. Ramisco är en lokal blå druvsort vars vinstockar är planterade i sanddyner som därmed hållit den fruktade vinlusen borta. Colares är därför ett av få områden i världen som aldrig behövt ympa sina rankor på phylloxeraresistenta amerikanska rotstockar. Övriga DOP är Encostas de Aire, Lourinhã, Óbidos, Alenquer, Arruda, Torres Vedras och Carcavelos.

Södra Portugal

Sydöst om Lissabon ligger DOP Palmela. Ett litet område där de röda vinerna domineras av castelão, som inofficiellt också går under namnet periquita. Bland de tillåtna gröna druvsorterna ger arinto och fernão pires torra, fruktiga viner i det maritima klimatet. Vinho Regional Península de Setúbal, tidigare Vinho Regional Terras do Sado, sträcker sig både inåt landet och söderut längs kusten. Ett område där den blå druvan castelão används för såväl röda, som rosé och mousserande viner.

Alentejo

I inlandet, mot den spanska gränsen, stiger dagstemperaturerna, vilket medför att det i DOP Alentejo, som ligger inom Alentejano VR, huvudsakligen produceras röda viner som ofta blir fruktigare och mindre strama än de från landets norra delar. Druvor som aragonez (den spanska tempranillo), alicante bouchet, trincadeira och castelão återfinns över hela området. Sedan 2010 finns här ett eget DOC för vin som jäst tillsammans med skalen i amforor: Vinho de Tahla.

Algarve i söder

Längs sydkusten ligger Vinho Regional Algarve, som innefattar fyra separata DOP: Lagos, Portimão, Lagoa och Tavira. Huvuddelen av vinerna är röda, och negra mole är den vanligaste druvan. Med god hjälp av törstiga turister konsumeras det mesta lokalt.

Portugals starkviner

Portvin

I Dourodalen framställs Portugals mest berömda starkvin – portvinet. Längs floden odlas druvorna på sluttningar som ofta är så branta att de måste terrasseras. Vinerna görs i flera distinkt olika stilar.

Mer om olika sorters portvin

Madeira

Om något starkvin ska tävla med portvin om titeln – Portugals mest berömda starkvin – så är det DOP Madeira. På ön med samma namn, ungefär hundra mil sydväst om Lissabon, odlas druvor längs de branta kustsluttningarna. Framställningen påminner om den som används i Porto, med tillsats av vinsprit under alkoholjäsningen. De torrare varianterna förstärks dock först efter att jäsningen är klar.

Därefter genomgår vinerna den speciella process som ger dem dess särpräglade, lätt brända karaktär – estufagem.

Mer om madeira

Setúbal och Carcavelos

I DOP Setúbal, strax sydöst om Lissabon, framställs starkviner av moscatel de setúbal (muscat d'alexandrie) och moscatel roxo. Ingår 85 procent moscatel de setúbal i vinet får det säljas under druvans namn, annars används enbart beteckningen Setúbal.

Mer om starkvinerna från Setúbal.

I DOP Carcavelos produceras röda och vita starkviner, av huvudsakligen castelão respektive galego dourado och arinto. I likhet med sherry får vinets alkoholjäsning fortgå tills det är helt torrt – därefter tillsätts vinsprit för att få upp alkoholhalten. Slutligen justeras sötman med en blandning av druvmust och vinsprit.

Klimat och jordmån

Portugal är knappt 60 mil långt och omkring 20 mil brett men trots sin lilla landmassa har landet ett mycket varierat klimat. Atlanten har ett starkt inflytande på hela landet – främst norra delen och längs kusterna. Ju längre söderut och inåt landet desto varmare och torrare blir det – för att vid gränsen mot Spanien närma sig ett sydländskt kontinentalklimat. Årsmedeltemperaturen varierar från 10 grader i norr till drygt 17,5 i landets södra delar, där sommartemperaturerna kan överstiga 35 grader.

I norra Portugal har Douro en jordmån som präglas av skiffer och granit, Dão av granit och Bairrada av sand och lera. Mellersta och södra Portugal har mer lera och kalksten i sina jordar.

Vinlagar

Portugals vinproduktion övervakas av Instituto da Vinha e do Vinho (IVV), som även fungerar som lagstiftande organ. Liksom i Frankrike och Italien delas vinerna in i två kvalitetsvinsklasser samt två bordsvinsklasser.

Denominação de Origem Protegida (DOP)

DOP motsvarar Frankrikes AOC. Detta är den högsta klassen och i dag finns det 31 sådana områden.

Reserva

Beteckningen reserva kan ges till DOC-viner som håller hög kvalitet och kommer från en på etiketten angiven årgång. Vinet ska dessutom hålla en alkoholhalt som är minst en halv volymprocent högre än kravet för det specifika området.

Garrafeira

Denna term kan ges till årgångsbetecknade viner av klasserna DOC eller Vinho Regional. För rött gäller att vinet ska lagrats minst 30 månader innan försäljning, varav minst ett år på flaska. För vita viner och roséviner gäller ett års lagring, varav halva tiden på fat.

Vinho Regional (VR)

Vinho Regional motsvarar kategorin Vin de Pays i Frankrike. Det finns 14 regioner, vars geografiska gränser ibland sammanfaller med gränsen för ett DOP-område. Reglerna är inte lika hårda som för DOP och ofta används internationella druvsorter.

Vinho

VInho är den portugisiska benämningen på den lägsta vinklassen som kan säljas både med och utan årgångsangivelse och druvsort på etiketten. Före 2008 kallades klassen för Vinho de Mesa.

Historia

Fenicier planterade moscatel på halvön Setúbal på 500-talet f. Kr. Spår av romarna, som var här i 600 år (194 f. Kr. till 409 e. Kr.), hittas fortfarande i form av stenkar för fottrampning av druvorna i Dourodalen och stora amforor av lera för jäsning och lagring av vinet.

Portugals starka band med England

Banden mellan Portugal och England är starka, inte minst på grund av portvinet som föddes under Englands krig med Frankrike i slutet av 1600-talet. Utan tillgång till franskt vin sökte engelsmännen ersättning på annat håll och fann att spritförstärkt rödvin från Douro var ett utmärkt alternativ. Vintage port härstammar från 1770-talet då man fick tillgång till en butelj stark nog att stapla och lagra.

Vinlus och kooperativ

Portugal drabbades under slutet av 1800-talet lika hårt av vinlusen som resten av Europa. Vissa regioner återhämtade sig aldrig, andra valde att istälet plantera franska, högavkastande hybriddruvor. Små rester av detta kan fortfarande hittas i centrala och norra Portugal.

Under diktaturåren fram till den så kallade nejlikerevolutionen år 1974 gjordes stora satsningar på kooperativ. På mindre än 20 år byggdes 100 stycken, främst i norra Portugal. Byråkrati och inflexibilitet försämrade standarden på vinmakningen, trots att kooperativen var moderna med tidens mått mätt. Ett exempel på byråkrati är att under diktaturen var det förbjudet att plantera hela fält med vinrankor i Vinho Verde. Vinrankorna fick bara planteras utmed sidorna på fälten.

Exporten har alltid varit – och är fortfarande – mycket viktig för Portugals vinnäring. Ett exempel är de två rosévinsmärken som skördade stora framgångar på världsmarknaden under andra halvan av 1900-talet.

EU bröt isolering

Bortsett från handeln med England var Portugal som vinland betraktat länge tämligen isolerat, och portugisiska viner konsumerades mestadels inom landets gränser. Inträdet i EU 1986 innebar att denna isolering bröts och Portugal har sedan hämtat kunskap och expertis från övriga vinvärlden och gjort stora investeringar i både odlingar och vinanläggningar. Under 1980- och 90-talen uppmuntrades enskilda vingårdar, så kallade Quintas, att lämna kooperativen och i stället tillverka och marknadsföra sina egna viner. I samband med den globala finanskrisen 2008 skärptes fokuset på exportmarknaden.

Det nya Portugal

De inhemska druvsorternas potential är inte längre någon nyhet och många vinmakare återgår till det gamla sättet att göra vin, med fottrampning, spontanjäsning och lagring i amforor. Internationella druvsorter är också vanligt förekommande. Om portugisiskt vin tidigare varit mest förknippat med starkviner och rosé har även bordsvinerna fått sitt internationella genombrott under de senaste decennierna.  

De tre faktorer som gjort störst skillnad för Portugal som ett modernt vinland är: 

• Att hela fält numera planteras med en enda druvsort i stället för så kallade field blends, där alla möjliga druvor växer och alltihop blandas.
• Experimenterandet med internationella druvsorter.
• Forskning på den unika samling av inhemska druvsorter som finns i landet.