Hitta på sidan: Druvor   Viner   Klimat   Vinlagar   Historia   

Norra Rhône

Generellt ligger Norra Rhônedalens vinodlingar på branter och väldigt nära floden. För vissa röda viner får man blanda in gröna druvor, till exempel är det tillåtet med upp till 20 procent viognier i Côte-Rôtie. I norra Rhône återfinns även en av de minsta appellationerna i Frankrike, Château Grillet. Vinernas popularitet var relativt låg under 1960- och 70-talet och många vingårdar förföll eller hotades av husbyggen. Men från 1980-talet har utvecklingen gått framåt, populariteten bland konsumenterna och odlingarna har ökat. 

Begränsat antal druvor

Merparten av produktionen utgörs av röda viner. Druvsorterna är lätträknade. Den enda tillåtna blå druvan är syrah, som ger mörka, smakrika rödviner med toner av viol, mörka bär och kryddiga, nästan rökiga nyanser.

Ett fåtal gröna druvor är tillåtna för den lilla mängd vitt vin som produceras. Viognier ger smakrika, tydligt aromatiska viner med avrundad fruktsyra. Druvan är ganska svårodlad, bären är små och ger oftast tämligen små skördar. Roussanne ger liknande viner men drabbas lätt av mjöldagg och måste därför besprutas ofta. Den tåligare marsanne ger större skördar och har därför börjat ersätta roussanne på sina håll.

Viner 

Norra Rhône står för endast 5–6 procent av hela Rhônedalens vinproduktion men det är här de flesta prestigeviner tillverkas. På de tvärbranta sluttningarna plockas ofta druvorna för hand och endruvsvin är vanligare än blandningar.

Côte-Rôtie

Den nordligaste appellationen är Côte-Rôtie, ett litet område (250 hektar) runt staden Ampuis på Rhôneflodens högra strand som domineras av mindre domäner. Côte-Rôtie betyder den ”stekta sluttningen” och ger en antydan om hur varmt det kan bli, men inte hur våldsamt brant det är. Lutningen kan vara upp till 60 grader och odlingarna ligger 200-300 meter över havet. Skördeuttaget ligger på 40 hektoliter per hektar.

I Côte Rôte i produceras endast rött vin av syrah. Det är tillåtet att blanda i upp till 20 procent viognier, även om många producenter nöjer sig med max 8 procent eller ingenting. Viognier-druvan mjukar upp vinet och ger det en fruktig, blommig doft. Vinerna kan beskrivas som friska, parfymerade och medelfylliga.

Condrieu

I Condrieu, strax söder om Côte-Rôtie är viognier den enda tillåtna druvsorten för appellationsbetecknade viner. Härifrån kommer vita viognier-viner med en unik ängsblommig doft och aprikosfruktig smak. I mitten av 1980-talet fanns druvan endast här och som minst täckte arealen 23 hektar. När druvan väl ”upptäckts” vandrade den nerför Rhônedalen och senare vidare ut i hela vinvärlden. Condrieu har sedan dess växt till att omfatta 197 hektar.

Château Grillet

Inom Condrieu har egendomen Château Grillet fått rätt till egen appellation, en av de minsta i Frankrike med sina endast 3,5 hektar. Druvorna på egendomen skördas ofta tidigare än i övriga Condrieu vilket ger viner med högre fruktsyra. Vinet lagras dessutom en längre tid på gamla ekfat, ett bruk som nu anammats av flera andra producenter i Condrieu.

Saint-Joseph

Saint-Joseph överlappar till viss del Condrieu i norr och är den volymmässigt näst största appellationen i Norra Rhônedalen med sina 1 300 hektar. Majoriteten av odlingarna ligger på flack mark, vilket visar sig i en lägre prisbild. Den största delen av produktionen utgörs av medelfylliga röda viner av syrah, som är pepprigt och svartvinbärsfruktigt tilltalande efter något år, men kan lagras uppåt tio. Vita viner görs av marsanne och roussanne, som är angenäma i sin ungdom men även kan lagras.

Hermitage

I en bred flodkrök ligger den berömda granitkullen Hermitage på de branta sluttningarna ovanför staden Tain. Från bergets 137 hektar vingårdar kommer Rhônedalens och kanske Frankrikes mest kraftfulla och långlivade rödviner. Appellationen består av 20 terrasserade odlingslägen, som till skillnad från Côte Rôtie löper vågrätt. De mest berömda ligger på bergets västra sida. De stora handelshusen dominerar ägandet tillsammans med kooperativ och små familjedomäner är inte så starka här.

I jämförelse med Côte Rôtie är rödvinet från Hermitage kraftigare, har djup färg och ofta en kraftigt parfymerad ton som kan påminna om en klassisk bordeaux. Huvuddruvan är syrah men det är tillåtet att blanda in marsanne och roussanne, som tillsammans står för 30 procent av arealen. De flesta håller strikt på syrah och använder i stället de två gröna druvsorterna till att göra långlivade vita viner.

Rödvinerna från Hermitage har varit berömda i flera sekler. Under 1800-talet var det till och med vanligt att vinerna från Bordeaux ”hermitagiserades”, det vill säga förstärktes med en dos hermitage. Det produceras även små kvantiteter fylligt och långlivat vin de paille (se Jura) av främst marsanne.

Inom Hermitage har olika producenter nu valt olika vägar. Några jobbar med blandningar, även för prestigeviner, medan andra jobbar med vingårdsbetecknat.

Crozes-Hermitage

Crozes-Hermitage ligger mitt emot St: Joseph på flodens östra sida och omger Hermitage på tre sidor. Detta är norra Rhônedalens kvantitativt viktigaste appellation.

På 1 700 ha produceras årligen 80 000 hektoliter vin, vilket motsvarar omkring hälften av den totala produktionen i norra Rhône. Vinerna från Crozes-Hermitage är till 90 procent röda och nästan uteslutande gjorda på syrah, även om lagen tillåter inblandning av de gröna druvorna marsanne och roussanne. Rödvinerna liknar de i St-Joseph men druvor från gynnsamma odlingslägen kan, med omsorgsfull behandling, ge viner med både tyngd och karaktär. Här kan vi hitta skolboksexemplet på syrahvin: bränt gummi, vitpeppar, mörka bär och animalisk karaktär.

Här kan vi hitta skolboksexemplet på syrahvin: bränt gummi, vitpeppar, mörka bär och animalisk karaktär.

Cornas

Tillbaka på flodens västra sida, precis söder om St: Joseph, ligger Cornas vinodlingar på branta, terrasserade granitsluttningar. Appellationen omfattar 150 hektar och erbjuder några av norra Rhônedalens bästa vinodlingslägen och en jämn, pålitlig kvalitet.

Branta öst- sydöstliga sluttningar formar en naturlig, skyddande amfiteater på 125 - 400 meter över havet. Här odlas enbart syrah. Den av medelhavsklimat starkt präglade appellationen omfattar 150 hektar. Produktionen i Cornas ligger på omkring 5 000 hektoliter och vinerna har potential att vara en allvarlig, om än något mer snabbmognande, utmanare till Hermitage. Här har man traditionellt gjort kompakta syrahviner i kraftfull, lagringstålig stil. Efter en period av nedgång i början av förra seklet har området sedan 1980-talet upplevt något av en renässans. Efter att det gammaldags vinmakarreceptet lättats upp kommer nu några av Rhônedalens främsta viner härifrån. I Cornas finns ultratraditionalister, ultramodernister och allt däremellan. De mest traditionella vinerna kräver lång flasklagring medan det i kölvattnet av yngre vinmakare och konsulter också kommit mer generösa viner.

St-Péray

St-Péray är den sydligaste utposten i den norra delen av Rhônedalen. Marsanne dominerar odlingarna, följd av roussanne. Hälften av den gröna druvskörden går till mousserande vin framställt enligt den traditionella metoden, men det görs också utmärkta, väldoftande och mineraliga, stilla vita viner av marsanne. Mesoklimatet här är något svalare än övriga Rhône, vilket lämpar sig väl för mousserande viner.

Kontinentalt klimat i Norra Rhône

Klimatet i norra Rhône är moderat kontinentalt med stränga vintrar och varma somrar. Under skörden i september ligger medeltemperaturen på drygt 18 grader. Inflytandet från Medelhavet börjar göra sig gällande här och värmen ökar ju längre söderut i Norra Rhônedalen man kommer. En mil söder om staden Tain med Hermitageberget går den 45: e breddgraden och här står en skylt som förkunnar: ”Ici commence le Midi” – här börjar södern.

Det faller här drygt 900 mm regn om året, varav 120 mm under skördetiden. En annan riskfaktor är hagel. 

Ici commence le Midi

Mistralvinden påverkar

Det mest påtagliga väderfenomenet är mistralvinden, som blåser ner torr, kall alpluft norrifrån, inte sällan med stormstyrka. Till mistralens fördelar kan räknas att den hjälper till att torka upp vinodlingarna efter kraftiga regn. Men vindarna kan även vara så starka att de skadar rankorna. Det är därför av stor vikt att hitta odlingslägen som erbjuder skydd från den värsta vinden.

Terrassodlingar vanligast i norra Rhône

I norra delen av dalen är det ganska smalt och brant och vingårdarna, som ofta måste skötas för hand, ligger huvudsakligen planterade nära floden. De bästa lägena återfinns på branta sydsluttningar i intilliggande dalar som skydda rankorna mot de kalla, nordliga vindarna. En fördel med vinden är att luftcirkulationen hindrar tillväxten av svampsjukdomar.

Jordmånen består i huvudsak av granit med ett tunt jordlager som många gånger sköljs bort vid häftiga regn, och som därefter måste bäras upp på sluttningarna igen.

Eftersom efterfrågan på Rhôneviner har ökat har man även börjat plantera vin på slätterna nära floden. Vinerna därifrån anses dock inte hålla lika hög kvalitet.

Vinlagar

Vinlagstiftningen delar in Rhône i tre nivåer. Den grundläggande, AOC Côtes du Rhône, är den kvantitetsmässigt viktigaste appellationen, med en årlig produktion på cirka 1,8 miljoner hektoliter vin. Nästa steg är AC Côtes du Rhône-Villages,  en appellation förbehållen ett hundratal byar i den södra delen av Rhône. 22 byar har även rätt att skriva ut sitt by- eller kommunnamnet på etiketten.

Sedan finns det 17 crus, det vill säga byar eller områden med egen AOC-status, varav nio ligger i södra Rhônedalen.

Historia

Liksom flera andra europeiska vindistrikt vid Medelhavet har vinodlingen i Rhônedalen en lång historia, med början redan på 600-talet f. Kr. Ett grekiskt folk kallat fokéer spred vinet uppför floden. Kejsar Augustus talade, omkring år 0, om Côte-Rôtie som världens nordligaste vingård och vinerna därifrån dracks i Rom.

På Hermitageberget slog sig riddaren Kaspar Sterimberg, trött på korståg och krig, ned som eremit i kapellet St: Christophe på 1200-talet och gav namn åt både berget Hermitage som vinet och appellationen.

Hermitage stort på 1700-talet

Det var under 1700-talet som Hermitage började bli riktigt berömt, i kvalitet och pris till och med överlägset finaste bourgogne och bordeaux. Vinerna från Rhônedalen hade den färg och kraft som ibland saknades i Bourgogne och Bordeaux. Med början på 1700-talet och under hela 1800-talet skeppades rhônevin både norrut till Bourgogne och söderut via Séte och Canal du Midi till Bordeaux. Bordeaux, som i princip helt kunde tillverkas av druvor utifrån, kallades ”hermitagé” och detta blandningsförfarande fortsatte ända tills de nya appellationslagarna satte stopp för det på 1930-talet.

Nord och syd drar åt olika håll

En intressant sak i sammanhanget är följande; Gammal syrah kan ge associationer till cabernet sauvignon, medan gammal grenache har vissa likheter med pinot noir. Bourgogne föredrog därför vinerna från södra Rhône medan Bordeaux ville ha syrahvinerna från norra Rhône. I princip går det alltså fortfarande att hitta en fin gammal bordeaux i en slottskällare som är ett syrahdominerat vin från norra Rhône.

Modernisering på 1970-talet

Under tiden efter vinlusen, alltså 1860-talet och framåt, var Hermitage den enda internationellt kända Rhôneappellationen. Först under 1970-talet började de övriga uppmärksammas internationellt, samtidigt som vinframställningen i hela dalen genomgick en modernisering. När nu fler appellationer vunnit världsrykte för sina viner har efterfrågan stigit även på de enklare vinerna.