Hitta på sidan: Druvor   Viner   Klimat & jordmån   Vinlagar   Historia

Södra Rhônedalen bjuder ett helt annat landskap än den norra 50 kilometer bort. I praktiken är det bara flodnamnet som den flacka, öppna södra delen har gemensamt med den smala, branta del av dalen som ligger i norr. 

Druvor i södra Rhône

I södra Rhône är den dominerande druvsorten grenache, som ofta blandas med mourvèdre, syrah och cinsault. De röda vinerna härifrån är inte lika kraftfulla och stäva som de från norra Rhônedalen men har en karaktäristisk kryddig stil som påminner om lagerblad, timjan och lavendel.

De vita vinerna är ofta blandningar av roussanne, marsanne, clairette, grenache blanc och viognier, samt de mer ovanliga bourboulenc och picardan. Däremot är det är ugni blanc som är den mest odlade. 

Traditionellt har producenterna använt stora gamla ekfat för att lagra rött vin men på senare år har fler och fler börjat varva med mindre, nya fat som påverkar vinet mer.

Södra Rhônedalen är plattare än sin norra kusin och de flesta vinrankorna växer nära marken utan att bindas upp. Dessa bush vines är mindre känsliga för den envisa mistralvinden. Flera vingårdar är också mycket gamla – det är inte ovanligt med vinrankor som är mellan 60 och 70 år – ibland ännu äldre.

Viner 

Châteauneuf-du-Pape

Detta är den största appellationen på kommunnivå. Här produceras både röda och vita viner. Området har väldigt varierade jordar men är mest känt för de vingårdar som är täckta av stora runda stenar, galets. Stenarnas viktigaste funktion är skydda den undre marken så att inte vätskan dunstar i den enorma värmen. Det är leran som är fuktbevarande, men tack vare att galeterna ligger ovanpå så utgör de ett "skyddslock." 

Grenache är den vanligaste blå druvan. Tillsammans med mourvèdre, syrah och cinsault utgör den stommen i de flesta rödviner. I området är 18 olika druvsorter tillåtna och en Châteauneuf-du-Pape kan innehålla samtliga – eller bara en. Bland dessa märks de relativt okända picpoul och terret noir samt de nästan utrotningshotade blå vaccarèse, counoise och muscardin.

De vita vinerna, som är lite mer ovanliga, görs i huvudsak av grenache blanc, bourboulenc, clairette och roussanne.

Grenache är den vanligaste blå druvan.

Detta område utgjorde prototypen då den franska vinlagstiftningen utarbetades under 1920-talet och var det första som erhöll AC år 1936.

Gigondas och Vacqueyras

500 meter över havet nordöst om Châteauneuf-du-Pape ligger två satellitkommuner som befordrats från Côtes du Rhône-Villages till egen AC: Gigondas och Vacqueyras. I denna varma del av dalen skiner solen upp till 2 800 timmar per år, så alla höjdskillnader är välkomna.

Skillnaden mellan dag- och nattemperatur är avgörande för att druvorna skall få en mer utdragen mognad och välbehövlig vila under de svalare nätterna.

Gigondas gör 99 procent rött i Châteauneuf-du-Papeliknande stil samt en procent rosé. I Vacqueyras, där grenache dominerar, tillverkas lika mycket rosévin men även fyra procent vitt vin förutom allt rödvin. Sett till volym är Vacqueyras lite större med omkring 45 000 hektoliter mot 37 000 hektoliter för Gigondas.

I södra Rhône är förekomsten av kooperativ betydligt större än i norr. I Gigondas och Vacqueyras finns exempelvis medelstora kooperativ som fokuserar på exportmarknaden, och andra som nischar sig på en stor andel ekologiskt vin. 

Costières de Nîmes

Området Costières de Nîmes, som ligger väster om Avignon, räknades länge som Languedocs östligaste del, men har nu blivit en förlängning av sydvästligaste Rhône. I Costières de Nîmes görs mest rött vin och rosé från samma druvsorter som i övriga södra delen av Rhône. De trogna parhästarna marsanne och roussanne drar ett mindre lass med vitt.

Clairette de Bellegarde

Söder om Costières de Nîmes ligger denna lilla appellation för torra vita viner av druvsorten Clairette, som oftast försvinner i blandviner men här försöker framträda på egen hand.

Côtes du Luberon

Vid gränsen mot Provence ligger denna stora appellation där det produceras rött, vitt och rosé. På grund av att vintrarna och nätterna normalt är lite kallare här än i resten av regionen så är de vita vinerna ovanligt lätta och friska.

Grignan les Adhémar

Denna region hette fram till 2010 Coteaux du Tricastin. Här produceras rött och rosé som påminner om vinerna från Côtes du Ventoux.

Côtes du Rhône AOC

Detta är är Frankrikes näst största vinappellation efter Bordeaux AOC och majoriteten av allt rhônevin säljs under namnet Côtes du Rhône. Denna övergripande appellation på över 30 000 hektar täcker hela dalen men det är i söder de stora mängderna produceras, med röda viner i klar majoritet. Årligen produceras nästan 1,5 miljoner hektoliter Côtes du Rhône, alltså nästan hälften av allt vin i Rhônedalen. .

Grenache måste ingå med minst 40 procent i vinet, som tillsammans med mourvèdre och syrah utgör majoriteten av druvsammansättningen.

Côtes du Rhône-Villages

Ett knappt hundratal kommuner i departementen Ardèche, Drôme, Gard och Vaucluse i den södra delen har rätt till appellationen Côtes du Rhône-Villages, och då ställs högre krav på vinerna. 21 kommuner får dessutom lägga sitt namn till appellationen, bland andra Cairanne, Visan och Valréas.

Ventoux

Fram till 2008 hette appellationen Côtes du Ventoux. Appellationen har fått sitt namn från berget Mont Ventoux som dominerar landskapet och tillsammans med de första utlöparna från Alperna skapar högt belägna dalar med stor vinpotential. Produktionen domineras av rött vin.

Lirac

Den stora appellationen Lirac producerar viner som speglar läget mellan Tavel och Châteauneuf-du-Pape: kraftiga roséviner och rödviner som visserligen inte har Châteauneuf-du-Papes komplexitet men som på sin stomme av grenache tål att lagras.

Muscat de Beaumes-de-Venise och Beaumes-de-Venise

Muscat de Beaumes-de-Venise är ett vitt sött, blommigt starkvin av muscat blanc à petits grains. I delar av appellationen produceras även rött vin under beteckningen Beaumes-de-Venise.

Mer om starkvin

Rasteau

Rasteau är framför allt känt för sina kraftiga och söta starkviner, till övervägande del av grenache, röda som vita samt en del i rancio-version, vilket innebär att vinet får en oxiderad ton efter några år på fat. Men Rasteau producerar också utmärkt rött vin, vilket tidigare såldes under appellationen AC Côtes du Rhône-Villages, men som 2010 promoverades till AC Rasteau.

Tavel

Söder om Lirac ligger Tavel, vida berömt för sina torra och kraftiga roséviner. Det är framför allt druvsorterna grenache och cinsault och clairette som används och AC-statusen gäller enbart för roséviner.

Jordarna här är mestadels steniga och sandiga med god dränering, som tvingar vinstockarna att skapa djupa rotsystem på jakt efter vatten och näring. Områden med kalksten ger lite lättare roséer medan stockar som växer på järnrika jordar resulterar i kraftigare viner med jordigare toner.

I det varma och torra medelhavsklimatet uppnår druvorna full fenolisk mognad. Detta, i kombination med utökad skalkontakt under jäsningen, ger den djupt rosa färgen och den högre tanninnivån som är karaktäristisk för rosévinerna från Tavel.

Vinsobres

Ingick fram till 2006 i Côtes du Rhône Villages. Vinsobres är en appellation för rött vin som får det mesta av sin kryddigt friska frukt från grenache, tillsammans med syrah eller mourvedre. Vitt och rosé säljs under namnet Côtes du Rhône.

Klimat och jordmån

Strax söder om staden Valence öppnar Rhônedalen upp sig. Den smala dalgången och de branta sluttningarna lämnar plats åt ett flackare landskap, dominerat av vinodlingar på all sorts mark utom den allra bördigaste närmast floden.

Klimatet är kraftigt påverkat av Medelhavet med mindre regn och fler soltimmar under de heta somrarna. Den årliga nederbörden ligger under 700 millimeter medan regnet under skördemånaden september är nästan identiskt med norra Rhônes 120 millimeter. Medeltemperaturen under odlingssäsongen är däremot högre med 19,7 grader celcius.

Torka och vattenbrist är ett återkommande problem, vilket till del beror på att det regnar mindre under både sommar som vinter. Om regnet dessutom faller ojämnt uppstår torka flera somrar i rad, varpå grundvattennivån blir ett problem. I takt med global uppvärmning blir därmed framtida vattenransonering säkert föremål för diskussion.

Châteauneuf-du-Pape är berömt för sin steniga jord, där de stora flodslipade stenarna, galets, ligger så tätt att den underliggande myllan inte syns. Grenache vill ha torr, stenig jord, medan syrah trivs på fuktigare lerjord och mourvèdre ger sitt bästa i solvarm, rik lerjord.

Att den kraftiga mistralvinden gör sig påmind även här vittnar de vindskydd som syns utmed vissa vingårdar. Många vinrankor får även växa i lågt tuktad buskform för att minska vindens skadeverkningar.

Vinlagar

I Baron Pierre Le Roy de Boiseaumariés regelverk för Châteauneuf-du-Pape ingick bl.a. en första geografisk definiering av ett område för bordsvin, vilket var mark så karg och torr att timjan och lavendel kunde växa där. Vidare sattes minimigränsen för alkoholhalten till 12,5 procent, vilket fortfarande är den högsta i Frankrike.

Chaptalisering, alltså tillsats av socker för att uppnå en högre alkoholhalt, var lika förbjudet som produktion av rosévin och plockning av druvorna skulle ske i omgångar. Dessutom: Förbud mot flygande tefat eller luftskepp i vingårdarna (Läs vidare).

Historia

Södra Rhônedalens historia är starkt förknippad med tiden då påvedömet flyttades till Avignon på 1300-talet och påvarna under denna ”babyloniska fångenskap” började odla vin i stor skala. Den mest kända appellationen, Châteauneuf-du-Pape, bär sitt namn efter ett slott byggt som sommarresidens i en by ute på landet, men det mest kända slottet är det mäktiga påvepalatset i Avignon.

Ännu på 1700-talet var distriktets vin bara känt som vin d´Avignon. Vinets rykte växte i Frankrike tills vinlusen, phylloxera, tog död på det i början av 1870-talet. Sedan dröjde det till mitten av 1900-talet innan Châteauneuf-du-Pape började bli ett världsnamn.

Le Roys flygande tefat

Baron Pierre le Roy de Boiseaumarié, verksam på Château Fortia hade stor betydelse för den franska vinnäringen. 1923 drog han upp de riktlinjer och regler för hur vin skulle odlas och göras i Châteauneuf-du-Pape som hela det franska appellationssystemet grundade sig på när det implementerades 1936.

Ett tillägg kom 1954 – en paragraf som förbjöd flygande tefat att landa i Châteauneuf-du-Papes vingårdar. Detta tillägg bottnar i att det runt om i Frankrike hade setts flygande farkoster, de flesta i form av en ”Cigare Volant” – flygande cigarr. Man kunde bara drömma om vilken skada dylika farkoster skulle åsamka om de försökte landa i vingårdarna – alltså förbjöd man det!

(Det är oklart om baronens bakgrund som stridsflygare under första världskriget hade något med rädslan för oidentifierade flygande föremål att göra.)